Anders Behring Breivik  föddes den 13 Februari 1979 i Oslo. Som liten beskrevs Breivik som ängslig och passiv. Hans klasskompisar beskrev honom som lugn och blyg.

 

År 2010 började Breivik planera sitt dåd, han beställde flygbränsle modeller från olika leverantörer. Bränslet innehöll nitrometan som kan användas till tillverkning av sprängmedel, samma år fick polisen reda på detta men ärendet lades ner. Några av Breiviks planer sattes aldrig i verket men nu kommer vi till två händelser som Breivik utförde.

 

Bombdådet i Oslo.

Den 22 Juli 2011 parkerar Anders Breivik en vit skåpbil med sprängämnen i utanför regeringskvarteren i Oslo och lämnar platsen i en annan bil och kör mot Utøya, klockan 15:26 exploderade en kraftig bomb. 8 personer dog i den bombattacken och minst 209 skadades.

 

Utøya

Drygt en och en halvtimme efter bomben i Oslo färdas Breivik i en bil mot båten Torbjørn som tar honom till Utøya.

Han går i land på Utøya och vid hamnen skjuter han ihjäl sitt första offer, Monica Bøsei som var en ledare för lägret. Vid samma plats skjuts även Trond Berntsen ihjäl, Trond var även polis på ön och när han blev skjuten fanns det ingen som skyddade ön. 100 tals ungdomar som medverkar på lägret springer i full panik överallt på hela ön. Då  ön inte är särskilt stor fanns det få gömställen, många gömde sig vid klipporna, “Pumphuset”, på “Kärleksstigen” men även i byggnader som aulan. Det var några som försökte att simma från ön till fastlandet, några av dessa drunknade. Runt klockan 18:00 skjuter han sitt sista offer på ön. Breivik dödade 69 personer på Utøya. 33 personer träffades av Breiviks skott men dog inte.

 

Någon gång mellan klockan 18.27 och 18.34 skjuts 16-åriga Andrine Bakken Espeland till döds. En halvtimme tidigare har hon ringt hem i panik och berättat att någon håller på att skjuta på Utøya. Hon blir Anders Behring Breiviks sista offer.

 

11 ungdomar hade lyckats fly ombord båten "Reiulf", de berättar senare om hur Breivik plötsligt dyker upp på bryggan och börjar skjuta mot dem.

 

Under sina dryga 70 minuter på Utøya hinner Breivik skjuta ihjäl 69 personer. Hälften av Breiviks offer har inte hunnit fylla 17, endast sju var över 25. Johannes Buø och Sharidyn Bøhn var dom yngsta som dog på Utøya, de blev bara 14 år gamla då deras liv släcktes av Breivik.

 

Viljar Hanssen blev skjuten i båda benen, i en arm och i huvudet, han överlevde detta men blev blind på ena ögat och hans bror Torje som också var med på Utøya hade turen och överlevde utan skador men fick istället minnen för livet. Anders och Simon var två vänner till Viljar och Torje som inte hade turen med sig och blev brutalt mördade när Breivik sköt mot dem vid klipporna.

 

När Breivik gick i land på Utøya var han klädd i en polisuniform, och sa att han var polis och dem flesta trodde på honom. Han sa att han var där för skydda dem och berätta om bomben i Oslo, han samlade alla och började skjuta på dem.

 

Breivik dömdes till 21 års fängelse och han blev straffad för terrorattentat och massmord.

 

Sommaren 2015 återvände Arbeiderpartiets ungdomsförbund till Utøya. Flera av dem som var med sommaren 2015 hade förlorat sina nära och kära i terrorattacken. De åkte till ön för att återigen öppna AUF:s sommarläger. Närmare 1.000 personer deltog.

 

Jag frågade Jenny Melander om hur det är på Utøya idag, hon besökte Utøya nyligen och hon berättar hur Utøya är idag och vilka tankar hon har om denna attack.

 

Jag åkte till Utöya på en nationell konferens som SSU (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) anordnar.

 

De som hände på Utøya 22 juli 2011 var riktat mot AUF, som är SSUs motsvarighet i Norge. Därmed är det naturligt att SSU samlas på Utøya. Jag minns 22 juli 2011 väldigt väl, jag kommer ihåg vad jag gjorde och minns precis hur mycket det kändes – för det är just därför det skedde just där, det är platser som Utøya som ligger oss närmast. När vi kom dit så var det mörkt och det kändes i stort sett som vilket konferensanläggning som helst, men på morgonen när det blev ljust så uppenbarades hela ön och det blev verkligt på ett helt annat sätt.

 

Jag sov i skol-stugan, där många ungdomar gömde sig under attentatet och där Breivik aldrig gick in. Det kändes verkligt att se alla platser som man sett så många gånger på nyheterna och i dokumentärer, och på något sätt se allt som man hört så många berättelser om. Samtidigt så slog det mig hur naturligt och viktigt det kändes att vara just där. Det har gjorts så mycket för att ”ta tillbaka” ön. Vi fick gå en rundvandring med en tjej som överlevde 22 juli 2011, vilket var oerhört gripande och bitvis så gjorde det fruktansvärt ont. De har byggts om och de nya byggnaderna är så fina, öppna och med stora fönster och man låser inte heller dörrarna, vilket jag tycker är väldigt fint.

 

Monument har byggts och man har bevarat bland annat cafébyggnaden där många ungdomar dog, det har byggts en ”ring” runt den med samma antal pålar som människor som dog och runt den finns samma pålar som antal människor som var på Utøya men som överlevde – för att de som överlevde ska stå runt de som dog. Det finns även ett monument där alla namn och ålder på dem som dog är uppskrivet, i en stor cirkel där inget namn är först eller sist.  Det kändes väldigt fint att få vara på Utøya och hjälpa till att faktiskt ta tillbaka ön. Jag kände mig oerhört ”hemma” och trygg, samtidigt som det var otroligt jobbigt och känslomässigt att vara där. Utøya är så mycket mer än det som hände 2011, och för att förstå varför attentatet hände just där så måste man förstå historien bakom Utøya. Jag hade gärna åkt dit igen. Säger Jenny.

 

 

Skriven Av My i 7C